Usch...

Och fy och bläh... Vaknade upp med en isande olustkänsla och den har inte blitt bättre än. När barnen är borta kommer tankarna, de tråkiga tankarna och saknaden efter min mamma är just nu oerhört stor. Tankarna på henne och Stefan, barnens pappa gör såååå ont, det riktigt knyter sig i magen och man kan knappt andas... Det gör bara så ont att man bara vill skrika ut sin sorg... I stället sitter man med tårar rinnandes ner för sin kind...och tyst tiger. Ibland är det svårt att fatta vad man egentligen har varit med om...

Oj, vicket jobbigt inlägg det blev, men just nu känns det såhär, och ibland (mer och mer sällan, tack för det) lir det såna här dagar...bägaren är full och den där pyttelilla droppen fick den att svämma över, och det blev jus idag... När de dagarna kommer känner man sig som den ensammaste människan på jorden. Alla andra har någon, de har kul, skoj och en massa vänner att umgås med, men jag då?...

Näe, ryck upp dig nu Nettis...dax för en stärkande promenad tror jag...

Kommentarer
Postat av: Cissi

Hua, tänker på dig. Hoppas att promenaden gjorde sitt bästa för att muntra upp dig!

2008-03-29 @ 18:53:14
URL: http://www.cissistankar.blogg.se
Postat av: Ragnvi

Hoppas du mår lite bättre nu?
Tyckte jag såg dina grabbar i tidningen idag!

Trevlig 1:a april på dig!

2008-04-01 @ 17:05:57
URL: http://Rankans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0