Nettis73

Nu är det bara usch och fy och bläh i alla fall.... Jäklar va trist alltså... Känner mig sviken av vänner, ingen har tid nu mer... Barnen blir åxå svikna hela tiden, av stödfamiljer, pojkprojekt, ja av gud vet allt... Känns inte kul att bo här längre heller. Vill bort, långt bort... Kanske vore bäst att börja om på nytt i nån ny stad i en annan del av landet...