Hur länge ska man orka kämpa?..
Jag är själv med mina älskade små killar, men det är jättetufft att vara själv jämt, att alltid ha ansvar, lagar inte jag nån mat, så blir det ingen, gör jag inte det och det och det och det, så..... Jag är själv ansvarig för hus, bil, de pengar som kommer in, ja ALLT och en del folk verkar tycka, ja men har du skaffat 2 barn, så får du väl ta hand om dem, ja, självklart. De är mitt allt, men jag visste inte då, att barnens pappa, min sambo Stefan helt plötsligt skulle dö hemma i vårt vardagsrum, när Theo bara var 18 månader och Jonte låg i min mage, var bara i 4:e månaden... Jag blev så fruktansvärt ensam... Min älskade mamma dog innan, morfar året efter Stefan och min käraste moster året därpå... Tack och lov inga dödsfall på ett tag, men när ska eländet försvinna då??? När ska jag äntligen få vara lycklig igen??? NÄR? Verkar vara omöjligt... Hur jag än kämpar och försöker så blir det alltid fel... Varför?
Tack för att barnens farmor finns iaf, men hon är 75 år och orkar inte jämt och TACK gode gud för stödfamiljen som de iaf får vara hos en gång i månaden.. Önskar jag hade mer hjälp och stöd än det, men jag är väldigt tacksam för det lilla jag har...
Jag tycker att du klarar det toppenbra! Kämpar på och ger barnen all den kärlek och stöd de behöver i livet. Du är en riktig kämpe! (Vet inte om jag klarat det lika bra som du har gjort med alla dödsfall.) Skickar styrkekramar till dig!
Men snälla lilla du, du måste tro på att det blir bättre! Vi känner inte varandra, men jag lider med dig. Det blir du ju inte hjälpt av, jag vet. Antar att du har försökt få lite extrahjälp av myndigheterna? En gång i månaden låter så lite tycker jag. Du skulle kanske också behöva ha lite hjälp under veckodagarna, inte bara den futtiga helgen! Vet andra som fått hjälp...
Ja, det var inte mycket jag hade att komma med, men du ska veta att mina tankar ofta är hos dig o killarna! Snälla, fortsätt kämpa!
Kram till dig o sönerna!
Hej gumsan!
Jag tycker att jag har/har haft det jobbigt med allt i och med vi är i samma släkt å så.
MEN! Jag förlorade inte min pojvän,barnensfar på det sättet.Så hur ska det inte då kännas för dig vännen. Du vet att du alltid kan ringa mig om du behöver och jag skulle kunna ta mig till dig när du behöver, även om det så skulle vara mitt i natten. Pojkarna kan juh få sova mer hos oss också juh ;) de leker juh så bra kidsen våra!
Kramar till tusen!
Styrkekramar till dig! du e en riktig kämpe. Önskar dig all lycka ska du veta.
Tänker på dig vännen, och ger en kram på distans.
Skickar en tanke att den som basar över rättvisa här i världen ska strössla lite extra över dig och grabbarna.
Och sätter in lite extra glädje på ditt konto nr. 2008
Kram!
Hejsan..
Hittade hit ifrån "cissis tankar".
Du verkar ha haft det jobbigt och tufft!
min bästa vän,min mans bestman dog av ett brustet stora kropsspulsådern...bara så där,37 år gammal.
hon blev ensam med 2 barn...det var helt hemskt att som hände.
hon led såklart jättemycket och vi vänner hjäpte henne så gott vi kunde,men det var hon själv som måste geonlida sin sorg...och ibland så und¨rade man hur det skulle gå....men som i alla sagor,så slutar det bra även för henne...DET BLIR FAKTISKT BÄTTRE....även om det kanske inte känns så just nu!!
Ha det bra!!
/Anette
Kan ju vara så att Alla Hjärtans Dag är jobbig för dig, men vill i allafall hälsa dig så gott! Hoppas din dag har varit så bra den kan bli för dig!