Fredagen den 6 juli...
va det 5 år sedan Stefan, min sambo, och barnens pappa plötsligt och oväntat dog... Jag har gått vidare med mitt liv, men glömmer, det gör man ju aldrig... Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mitt minne... Det är lite svårare för barnen, det förlorade ju sin pappa och han kommer ju aldrig tillbaka, Jonathan har inte ens träffat honom...det är svårt, att försöka förklara och få dem att förstå. Förut trodde Theo att man kunde köpa en ny pappa på internet....tokigt, men han va ju van vid att bara ha en mamma och trodde pappor bara va nåt tillbehör liksom... Nu vet han bättre, men pappor växer inte på träd och det är inte det lättaste att hitta en som är villig att ta hand om någon annans barn....
Kommentarer
Postat av: Mari
Smärtar mig djupt o tänka tillbaka...hur är det då inte för dig! Jag träffade honom bara några få ggr, men han var alltid en sån glad skit! Jag minns till exempel färgglada lampor runt husknuten vid juletid...var de hans grej?:) Och trots att jag knappt sett karln så tycker jag pojkarna e så lika honom! Jag får gåshud nu när jag sitter här o tänker på det! Du har så fina pojkar Nettan! När du blir en gammal skruttig tant så ska dina pojkar pyssla om dig...och förhoppningsvis några goa barnbarn!
Tänker på dig vännen!
puss o kram/Mari
Trackback
